Vad betyder Klubba?

Ordet klubba används vanligen för att beskriva en lång och kraftig stav eller pinne som används som ett verktyg eller vapen. Klubbor kan variera i storlek och material beroende på dess syfte, men de är vanligtvis av trä och har en rundad klubba på ena änden. Klubbor används historiskt sett för att jaga, försvara sig eller till och med som en symbol för auktoritet eller makt.

Exempel på användning

• Min favoritklubba är en golfklubba.
• Polisen använde en batongklubba för att kontrollera folkmassan.
• Spelaren skickade iväg en hård klubba mot mål.
• Hon gick till klubben och lånade en klubba för golfbanan.
• Jag behöver en ny klubba till min samling.
• Hockeyspelaren svingade klubban med kraft.
• Trummisen växlade snabbt mellan olika klubbor under konserten.
• Klubban var tillverkad av trä och hade en skön balans.
• Vi satte oss vid baren och beställde varsin drink med en klubba till dekoration.
• Det finns olika tekniker för att hantera en golfklubba på bästa sätt.
• Kocken använde en köttklubba för att mala köttet till köttfärssås.
• Skogshuggaren högg trädet med sin yxa och klubba för att få ner det.
• Idrottaren tränade på att träffa bollen med rätt vinkel på klubban.
• Det är viktigt att ha rätt längd på golfklubban för att kunna slå långa slag.
• Vi dansade hela natten på klubben med klubban i handen som accessoar.

Synonymer

• stav
• pinne
• knutte
• träklubba

Antonymer

• Pinne
• Stav
• Träpåk
• Stycke
• Slängkoll

Etymologi

Ordet klubba kommer från fornsvenskans klubba, vilket i sin tur härstammar från fornsvenskans klumpa. Ursprunget till ordet är osäkert, men det kan vara relaterat till ordet klump som beskriver en kompakt eller klumpig form. Klubba används idag främst för att beskriva ett verktyg eller ett vapen i form av en tjock och kraftig pinne med en tyngd i ena änden.

ripost • granska • generisk • aura • rykte • kassera • genom • intakt • anlag •