Vad betyder Dum?

Dum är ett adjektiv på svenska som används för att beskriva någon eller något som saknar intelligens eller visdom, eller agerar på ett oklokt sätt. Till exempel kan man säga att någon som tar dumma beslut är dum, eller att en handling är dum om den är oförnuftig eller irrationell.

Exempel på användning

• Han kände sig så dum efter att ha gjort det misstaget.
• Det var dumt av henne att inte lyssna på varningen.
• Jag känner mig ganska dum när jag inte förstår instruktionerna.
• Det är dumt att inte ta ansvar för sina egna handlingar.
• Det känns dumt att be om förlåtelse, men det är nödvändigt.
• Han ansåg att det var en dum idé att spendera så mycket pengar på en enda kväll.
• Det var dumt att tro att man kunde lura mig på det sättet.
• Jag känner mig dum när jag inte kan lösa enkla problem.
• Det var en dum kommentar att säga till en såret person.
• Det kändes dumt att ljuga om det, men jag visste inte vad jag annars skulle göra.
• Det är dumt att ignorera experters råd när det gäller ens hälsa.
• Det var en dum olycka som kunde ha undvikits om man var lite mer uppmärksam.
• Det är dumt att inte fråga om hjälp när man verkligen behöver det.
• Att skämma ut sig inför alla låter väldigt dumt, men det är inte världens undergång.
• Det är dumt att inte inse att alla gör misstag ibland, det är mänskligt.

Synonymer

• okunnig
• korkad
• töntig
• fånig
• osmart

Antonymer

• Absurd – Rimlig
• Osmart – Smart
• Oförnuftig – Förnuftig
• Oklok – Kloka

Etymologi

Ordet dum kommer från fornsvenskan, där det ursprungligen användes för att beskriva någon som var stum eller tyst. Med tiden utvecklades betydelsen till att också inkludera en person som var obildad eller lågintelligent. Idag används ordet dum främst för att beskriva någon som saknar omdöme eller som agerar oklokt.

advers • generera • stel • rykte • aura • rykte • rykte • behaglig • generera •