Vad betyder Animistisk?
Animistisk är en term som beskriver en tro eller filosofi som attribuerar en själ eller ande till icke-mänskliga ting såsom växter, djur eller naturfenomen. Ordet härstammar från det latinska ordet anima, som betyder själ eller livskraft. Personen som tror på animism kallas en animist.
Exempel på användning
- Det animistiska perspektivet betonar att allt i naturen har en själ.
- Antropologen studerade de animistiska trosläror som praktiserades av ursprungsbefolkningen.
- I animistiska religioner anses själar existera i både levande och icke-levande föremål.
- En animistisk världsbild innebär att naturen betraktas som levande och besjälad.
- Förståelsen för det animistiska tänkesättet kräver insikt i olika kulturella sammanhang.
- Animism är en av de äldsta trosuppfattningarna och har en stark koppling till det animistiska synsättet.
- De animistiska föreställningarna finns fortfarande närvarande inom vissa samhällen och kulturer.
- Användningen av animistisk symbolism kan ses i konst och ceremonier.
- Det animistiska synsättet har influerat både konstnärliga uttryck och filosofiska tankar.
- Genom att undersöka det animistiska perspektivet kan vi vidga vår förståelse för olika världsuppfattningar.
- Att reflektera över det animistiska arvet kan öppna upp för nya sätt att se på vår omvärld.
- De animistiska tronerna innehåller ofta element av respekt och harmoni med naturen.
- Kunskapen om det animistiska tänkesättet kan bidra till ökad förståelse för andra kulturer och traditioner.
- Att studera animistiska läror kan ge insikt i hur människor förhåller sig till det övernaturliga och det osynliga.
- Animismens förankring i det naturliga och andliga speglar ett enhetligt synsätt på världen.
Synonymer
- troende på andar
- ande- eller själsuppfattning
- andetroende
- andlig
Antonymer
- Rationalistisk
- Vetenskaplig
- Realistisk
- Empirisk
Etymologi
Ordet animistisk härstammar från engelskans animistic, som i sin tur kommer från det latinska ordet anima som betyder själ eller livskraft. Animistisk används för att beskriva en tro eller filosofi som innebär att allt i naturen har en själ eller livskraft. Det kan även syfta på en övertygelse att naturen är djupt spirituell och att det finns en koppling mellan människor och naturen.
vackla • variabel • cellstoff • uppgift • falang • tvinna • gam • diskrepans • trema • den gamle •